Frågor angående stoppning är, utifrån en bild, ibland väldigt svårt att svara på eller bara förklara då det är mycket som endast är en känsla, mycket sitter i fingertopparna. Mycket angående pris och tillvägagångssätt beror på var sömmar sitter, vilket material du väljer och vilka mått alla delar har.
Då det gäller till exempel en dunplymå beror det väldigt mycket på vad, hur och varför. Dun, fjäder, volymfiber, fjäder med skuren latex eller skuren polyeter osv är ofta nånting som beskrivs som dun i ett mail men betyder väldigt olika saker både för dig som betalar och för tapetseraren som skall göra arbetet.
De vanligaste är dock de tre följande kategorierna:
Dun
Då vi pratar om dun idag menar vi ofta fjäder, oftast andfjäder, och egentligen inte dun. Att använda ”riktigt” dun är otroligt kostsamt och är i möbler oftast inte nödvändigt, ibland är det också mer utav en definitions fråga.
100% fjäder eller dun är ett bra material som håller länge men som behöver fluffas upp för att inte förlora sin form och sin känsla. Det är de inte många som gör idag och därför känns många kuddar efter ett tag väldigt platta eller klumpiga. Dun behöver att man slår in lite luft för att inte klumpa ihop eller lägga sig. Var gärna lite våldsam och ta ut din ilska på din dunkudde så skall du se att den blir väldigt fin och fluffig.
Ett överdrag på en dunplymå kommer aldrig att sitta 100% fast, slätt eller exakt i sin form då dunet rör sig och om överdraget spänns mer trycks stoppningen endast ihop lite mer eller så måste dunet fyllas till bredden och slutar då att vara mjukt som dun.
I möbler som görs idag i fabrik gör man ibland en variant av dunplymån då kärnan är en platta eller skiva med någon typ av skumplast och runt det har ett överdrag sytts som fyllts med dun. Detta gör plymåerna mycket billigare i material kostnad och gör dem fastare i känslan vilket många föredrar. Problemet här är dock att det ofta blir jättesvårt att fluffa upp dunet och det blir därför klumpigt och nedsuttet mycket snabbare.
Dun och volymfiber
Är en blandning av volymfiber och dun, eller egentligen fjäder. Volymfiber är en syntetisk fiber som finns i stoppning i alltifrån gosedjur till kuddar och möbler. Det ser lite ut som vita moln och är ett ganska klassiskt syntetiskt material.
Många moderna möbeltillverkare använder denna blandning och då framförallt för att man kan få en känsla av dun men till ett mycket lägre pris då kg priset är lägre och den mängden material i kg som krävs är lägre då volymfibern fyller mer yta på färre kg än 100% dun. Många möbeltillverkare hävdar också att detta är ett material som, till skillnad ifrån dun, inte behöver fluffas. Detta är dock inte sant. Volymfibern behöver inte fluffas i lika stor utsträckning som det 100% dunet men framförallt volymfiber av sämre kvalité behöver fluffas för att inte bli klumpig vilket den ofta ändå blir med tiden. Skillnaden här är också att då man i 100% dun kan fylla på med nytt för att få liv i en gammal plymå går det med en volymfiber blandning inte alls lika bra då volymfibern ofta har klumpat ihop sig så pass mycket att den helt enkelt har skapat en kaka som inte går att fylla på jämnt med ett lyckat resultat.
Dun och skuren latex eller polyeter
Riven latex eller polyeter är ett gammalt sätt att fylla ut en stoppning. Riven latex eller skumplast var tidigare ett sätt att bli av med spill material men beställs nu kg vis för att fylla ut gamla stoppningar. Blandningen av skuret skum och dun är också ganska vanlig, kg priser är ganska lågt i jämförelse med dun men slutresultatet är ofta lite ”klumpigare” än dun eller en volymfiberblandning. Mängden material som krävs i kg är ofta mer än en volymfiberblandning men något mindre än dun.
Problemen med detta stoppningsalternativ är, precis som vid en stoppning av 100% skumplast i övrigt, att då den blir allt för gammal eller utsätts för mycket uv ljus vittrar skummet sönder och blir antingen platt eller rent av sand. Gammal latex eller skumplast har också en tendens att börja lukta.
Så vad skall man välja?
Som regel säger vi att skall man fylla på i en plymå eller kudde gör man det helst med samma material som kudden redan innehåller, dessa material kommer gifta sig på bästa sätt. Skall man tillverka en helt ny är det dock en svårare fråga att svara på. Det beror helt enkelt på vad du vill ha, vilka egenskaper du vill ha och vilket pris du är ok med att betala.
Jag säger dock alltid att 100% fjäder eller dun är det bästa både hållbarhetsmässigt, komfort och utseende. Men det är min personliga åsikt och självklart också någonting man får se över från fall till fall.
Vad skall man titta på/efter?
En dunplymå bör vara sytt i ett duntätt tyg, så är tyvärr inte alltid fallet och då kommer dunet med tiden att krypa ut. Några fjädrar kommer alltid att kunna krypta sig ut oavsett men en större mängd skall inte ta sig ut i en bra plymå.
En dunplymå skall vara sydd med kanaler. Det är gångar i plymån som gör att allt dun inte skall kunna lägga sig i ena hörnet då du sitter på den. Detta gäller inte kuddar, kuddar är som en dunfylld påse och har generellt inga kanaler.
Extra bra är det om plymån har ett överdrag, som ett extra fack eller kanal på ovan och, ibland även, på undersidan. De gör att kanalerna jämnas ut så att dessa inte syns ut till klädseln. Har man inte denna kommer det se lite buckligt ut eller vågigt.
Alla tre av dessa är det väldigt sällan man får i en plymå om den inte är sydd av en tapetserare för just din möbel och då kostar det där efter. En ordentligt konstruerad dunplymå kräver både en stor mängd material och arbete. Om du köper en möbel från fabrik med dunplymå har de ofta, men inte alltid, sydda kanaler men är tyvärr inte alltid gjorda i dun tätt tyg och har nästintill aldrig ett övre lager av dun för en slät sits.
Även hos en tapetserare kan man få ”färdigsydda” plymåer dessa är då ofta utan de övre lagret men alltid i av dun med i duntätt tyg och med kanaler. Dessa fins dock endast i bestämda mått och materialval, för mer info om det kontakta din tapetserare.
Snöret AB 